Thailand november 2015

Under tre veckors tid har jag haft möjlighet att vistas i Thailand som barnvakt till två av mina barnbarn.

Jag passade på samtidigt att besöka en del platser där jag tidigare arbetade som missionär.

Kvinnocentret Tabita har numera en fin byggnad där de kan ta emot gäster från bergen för övernattning, ha olika sammanträden och utbildningar, där finns också en handarbetsaffär i lokalerna. Det som var intressant att höra var att under tiden försäljningen för utländska turister minskar så ökar försäljningen till olika lokala samhällen i bergsbyarna. Där har de åter fått upp ögonen för värdet av sina egna alster och traditionella mönster i klädplaggen.

Vecka 46 hyrde vi en bil och åkte till Mae Sariang och Sop Moei i västra Thailand, där vi stöder elevhemsprogram genom Kristen & Kvinna. Vägen över bergen, genom tropiska skogar är en fantastisk naturupplevelse. Elevhemmen lever i förändringens tider på många olika sätt. Flera byar har fått nya statliga skolor. Problemet har dock alltid varit att hitta lärare som vill bosätta sig i dessa enkla byar. Något positivt har hänt. En del av eleverna som har fått bo i våra elevhem och senare fått stipendier genom K&K har nu tagit lärarexamen och vill återvända till sina egna hemtrakter.

Vi hade organiserat tillsammans med Ewa och Ingvar Skeppstedt en dags seminarium för elevhemsföreståndare och andra som på något sätt var involverat i arbetet med elevhemmen och våra stipendieprogram. Vi började med andakt där jag och en av kyrkoledarna hade en kort betraktelse.
Det var glädjande att uppleva hur allvarligt de tog sitt ansvar för eleverna. Vi hade också ett mycket öppet samtal om situationen i dagsläget. Även detta samtal vittnar om en utveckling. De flesta av deltagarna tvekade inte att säga sin mening i olika ärenden. Demokratin har banat väg i deras vardag och samhälle. Vi uppmuntrade dem att försöka få stöd för programmet genom gamla elever som nu har en bra utbildning.

Dagen avslutades med en kvällsandakt i elevhemmet i Mae Sariang. Eleverna turas om att ta ansvar för andakterna. Jag fick ha en kort andakt på thai och tur var det att jag hade en ficklampa med mig. Strömmen försvann och lokalen blev kolsvart under i stort sett hela andaktsstunden. Men det är så vanligt att ingen reagerade på något speciellt sätt.
Lovsångerna och bönerna uttryckte deras tacksamhet över allt det stöd de har fått från Sverige. Tacket gavs både till Gud och till oss.

Det kändes gott att efter alla dessa år få se med egna ögon att arbetet som missionen har utfört i Thailand inte har varit förgäves utan att den bär rik skörd och de goda nyheterna om Jesus sprids vidare.

Vi lever i en turbulent tid även i Europa och då ska vi komma ihåg Jesu ord från

Joh.8:12 ” Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörker utan ha livets ljus.”

Thailands hälsningar från Helena Facchini

Thailand elevhem hö2015